Batman goes poesi...
Kategori: Allmänt
Jag vill inte att ni ska tro att jag är en poet, såvida ni inte tycker att det är bra att vara poet. Då får ni gärna tro att jag är en! Inte heller vill jag att ni ska tro att jag är varken kär eller bitter, trots att det i själva verket stämmer vansinnigt bra. Men trots allt ni inte får tro om mig publicerar jag här följande stycke poesi, direkt hämtat från en skäggig och bitter superhjältes mörka vardag! Håll tid godo eller nått annat ni gärna håller.
"Funderingar vid midnatt, vad ska jag med dem till?
För hur jag en funderar blir dagen aldrig som jag vill.
Jag är trött på att ensam grubbla på allting som känns fel,
att av allt i denna världen är du det som gör mig hel.
Jag tar stjärnorna och månen och all bitter poesi,
gräver ner djupt under marken. Du och jag blir aldrig vi.
Jag ger fan i morgondagen, den får bliva som den blir.
Allt hopp om att du ska se mig, det blir alltid ond satir.
Jag kommer vara ensam, men kommer alltid önska mer.
Att när du tittar på mig, vad är det då du ser?
När du råkar röra vid mig, då står hela världen still.
När du talar till mig, finns det då något mer du vill?
Funderingar vid midnatt, ni kommer aldrig ge er av.
Ni följer med mig genom livet, ni följer med mig i min grav."
Skrubb, skrubb, skrubb och skölj. Nattens väktare var extremt smutsig den här kvällen. Men efter en stund i sitt badkar var han åter ren. Han reste sig, likt en fågel fenix reser sig från askan och på nytt flyger i det fria. Han drog på sin morgonrock och smög ut i köket där han hällde upp en stor whisky. Inte för att skölja ner några sorger, endast för att behålla sin fantastiska whiskyröst. Sen gick han och la sig och sov 100 år på en natt.